Att hinna tänka till

Senaste tiden har jag försökt fylla ut dagarna så mycket som det går men man har alltid tid till att tänka på något sätt nångång (på både gott och ont).
Och många tankar är det som springer runt i mitt huvud kan jag säga,förstår inte att dom får plats!!!
Om vad som ska göras isommar,hur kommer cellproverna se ut denna gång,hur ska de bli till hösten,hur ska de bli till våren,när ska jag börja plugga,hur ska nationella provet gå,vad ska jag plugga,hur ska jag plugga,när ska vi flytta,hur ska vi kunna flytta,hur ska de bli med dagis m.m. Dvs. SJUKT mycket tankar (och det där är bara 1/10 kan jag säga) Och ja, jag vet att man ska "ta det som det kommer" eller hur man nu uttrycker det, MEN jag måste fundera...

Det jag känner mest som går i huvudet är faktiskt om mina vänner, eller kanske ska kalla det "vänner". Så många som "släppt" taget,skiter i en,inte förstår en eller nånting sen jag blev gravid tills nu. Jag kan räkna på ena handen vilka som är mina riktiga vänner,för dom har kommit fram nu.
Det är dom som fortfarande kan höra av sig, förstår att man har barn och allt är inte som förut och att han alltid är inräknad i bilden OCH DET ÄR HELT SJUKT!
Ska inte säga att jag hade grymt mycket vänner förut,för många va fortfarande bara "vänner" men det visste man ju då, men det är folk som jag trodde skulle vara "kvar" som försvunnit,och det är det som är värst..!
För förstår man inte att man inte kan ringa som förut,att man inte kan träffas eller ses på samma sätt,att HELA mitt liv ändrades rätt drastiskt så är man inte en av dom sanna vännerna..Tycker jag!

Men jag är glad för dom vänner jag har, och dom som finns hos mig nu,för dom visar mig hur vänner ska vara,det räcker för mig. Behöver inga andra. Dom och MIN familj är dom jag behöver nu för att funka, för att orka med allt som sker i mitt liv,i vårt liv!